MENY
2020 var ett blandat år av sorg och glädje.
Sorg för utomkvedshavandeskapet och de två missfallen vi behövt gå igenom. Sorg över att jag blivit steril och vi nu aldrig någonsin kommer kunna få barn på egen hand. Sorg för covid-19 som hindrar oss från att träffa familj och vänner som bor långt bort.
Glädje för att vi har kärlek och varandra. Glädje för att jag har blivit bättre på att ta hand om mig själv och börjat säga nej om jag inte vill eller orkar. Glädje för mitt jobb där jag stormtrivs.
Jag har extremt svårt att se att 2021 kommer bli ett bättre år. Det är svårt att se slutet på den här jävla resan som vi har varit på i 5,5 år. Tidigare år har jag ändå kunnat känna någon form av hopp av att ett nytt år tog form. Den här gången infann sig lyckan och hoppet när himlen glittrade av alla fyrverkerier men när det blev tyst och mörkt så rann allting av mig igen.
På torsdag ska vi på planeringsmöte inför återföringen av vårt sista embryo i frysen och jag kan inte förstå att vi redan använt alla våra finansierade försök. Efter många utplockade ägg, sju graviditeter och noll levande barn så står vi fortfarande på samma plats och trampar. Hur är det möjligt? Vart är rättvisan i det?
Jag känner att min kropp snart inte kommer klara av fler misslyckanden så vi har faktiskt börjat kolla på surrogat som ett alternativ och har läst på litegrann om det. Det är många steg som ska göras och huvudet bara snurrar. Det är också svårt att veta i vilken ordning man ska göra allting eftersom vi inte vet hur närmaste framtiden och nästa återföring kommer att bli. Kommer jag ens bli gravid på det embryot? Om jag inte blir gravid på nästa återföring ska vi köpa en till IVF-behandling innan vi kör surrogat? Ska vi boka ett Skypemöte med de som hjälper till med surrogat? Ska vi vänta? Hur ska vi lösa det finansiella?
Om det är någon därute som läser min blogg och som har gjort surrogat så får ni gärna dm:a mig på Instagram, jag heter lillroos (litet L i början) där och jag tar tacksamt emot tips och råd!
Tusen frågor, noll svar och en hjärna som går på högvarv som vanligt. Det går ju inte riktigt att planera sånt här eftersom vi aldrig vet vad som ska hända. Jag HATAR ovissheten! Den är det jobbigaste med den här resan just nu.
I undantag från cirkusen med att få ett regnbågsbarn så är livet helt okej. Julen var mysig och spenderades hemma. Det var jag, min sambo och vår lilla katt. Vi tände ljus för vår ängel, åt gott, drack gott och latade oss hela dagen ❤
I helgen fick vi även lite energi och har pysslat i lägenheten och ännu mer pyssel väntar till helgen som kommer. Jag har ju lovat er mer bilder på köket MEN det är fortfarande inte 100% klart, däremot börjar det närma sig. Nedan kommer en bild på hyllan som vi lyckades få upp i helgen iaf!
Du och jag, livet ut ❤
0