resan till regnbågen

Vi hade tid kl. 15 hos läkaren och självklart var han lite sen så vi behövde vänta i 15 minuter extra. Under dom 15 minuterna så hann man bygga upp en sjuklig nervositet, vi ville ju veta prick kl. 15 och inte vänta en sekund längre. 

När vi väl fick komma in till läkaren så fick vi sitta och berätta hur det varit sen förra veckan. Jag berättade om illamåendet, blödningarna och oron för att det inte längre skulle finnas ett litet liv som växer inom mig. 

När vi suttit och pratat en stund fick jag lägga mig i gynstolen och jag kände hur mitt hjärta slog hårt, min sambo stod bredvid mig och kramade min hand.

När ultraljudet började så såg jag ingenting på skärmen. Han letade med ultraljudet och efter ett par sekunder (som kändes som en evighet) så dök fostersäcken upp på skärmen. Snabbt därefter så såg jag att det också ligger nånting i fostersäcken som har vuxit sen förra veckan. Vi blev så jävla glada! 

Läkaren mätte och fostret var i helt rätt storlek. Till slut så fick vi också se det lilla hjärtat ticka ❤

Jag blöder fortfarande och vi är oroliga hela tiden men jag har inte ont eller så. Jag hoppas med hela mitt hjärta att det kommer gå vägen ändå, fast samtidigt så försöker man vara lite återhållsam med hoppet och vara lite realist.

På måndag ska vi till IVF-kliniken och göra ultraljud där, det känns skönt att det inte är så lång tid kvar tills det. Förhoppningsvis så får jag klartecken att sluta med lutinus och då kanske det kommer att blöda mindre i fortsättningen. Håll tummarna för det!

Efter jobbet idag så åker jag ner till Göteborg med en kompis för att bo på hotell, julshoppa lite och gå på en julmarknad. Det ska bli så skönt att ha tankarna på annat under helgen!