MENY
Det blev värsta känslostormen över att bli gravid för att sedan förlora fostret, igen.
Det sjukaste är att alla känslorna från Axel har sköljt över mig totalt vid båda missfallen, som att det precis har hänt men snart har det gått ett helt år sen vi förlorade våran prins och jag kan inte förstå att tiden har gått så fort.
Vi kommer som sagt ta en paus från IVF och jag kommer främst fokusera på mig själv och skolan men även på oss som par.
Det känns som att vi har tappat bort oss i den här cirkusen och vi måste försöka hitta tillbaka litegrann till dom vi var innan, även om vi aldrig kommer att bli dom personerna fullt ut igen.
Det betyder också att min blogg kanske inte kommer att uppdateras så ofta.
Med det sagt skickar jag en stor kram till alla som stöttar oss ❤
0