resan till regnbågen

Vecka 7
Idag rullar vi sakta in i vecka 7 (6+0), men inte utan oro och ångest.
Veckan som har gått har skapat kaos i min hjärna och mina känslor är överallt. 

Allt började i tisdags när jag var i 5+3. En liten rosa blödning och tankesmedjan gick igång på en sekund, är det missfall på gång? Det kommer blod exakt samma dag i graviditeten som de två sista graviditeterna, vad är oddsen för det? Vad betyder det? Vad kommer hända nu? 
Jag försökte mitt allra bästa för att trycka undan oron men det var sjukt svårt med tanke på allt vårt bagage. 

Dagen efter blödde jag lite mer och fick riktig ångest, det kändes som att mitt hjärta skulle gå i tusen bitar. 
Jag var på droppbehandling samma dag så jag fick prata av mig lite med barnmorskan där, hon lugnade ner mig litegrann och tyckte att jag skulle kontakta min läkare för att se om det fanns någon hon kunde göra för mig. Hon tyckte också att jag skulle ta det lugnt och ligga ner och vila resten av dagen. 

Jag ringde min läkare på eftermiddagen och fick en tid på torsdag förmiddag så jag behövde inte vänta så länge. Väl där så bröt jag ihop totalt och sa att jag klarar inte av att vara gravid, det är för mycket stress och press, oro och ångest. 
Hon försökte lugna ner mig men sa också att jag förmodligen komma att få såna här dippar med ångest och oro ända tills bebisen är född och att vi får ta det vecka för vecka, hon kommer att finnas där och se till att det alltid finns tid för mig. Hur fin är inte vår läkare? ❤ 
Hon gjorde ett ultraljud där allting såg bra ut och det fanns inte heller någon pågående blödning. Så himla skönt att få det bekräftat i alla fall!
Vi justerade mina mediciner litegrann och bytte ut en medicin mot en annan. Hon sjukskrev mig också en månad så att jag kan vara hemma och vila och ge graviditeten bästa möjliga förutsättning att klara sig. 

Så nu är det i princip sängläge som gäller för att låta livet växa som det ska i lugn och ro därinne. Jag är helt mentalt slut och har bara legat på soffan sen i torsdags. Tur att jag har en fantastisk sambo som tar hand om hemmet och mig, han ser till så jag har inte-illamående-framkallande-mat att äta och isvatten att dricka. Du är bäst älskling!

Snälla lilla plupp, kämpa på där inne så kämpar jag på här ute