resan till regnbågen

När livet ger dig citroner...
... är det dags att ge upp då?

I torsdags var jag i vecka 7+2 och det var dags för ultraljudet på IVF-kliniken kl. 10:30. 
Vi var spända och nervösa eftersom jag hade blött så mycket men allting såg jättefint ut och det lilla embryot hade växt som det skulle och hjärtat tickade på.

Efter det åkte sambon tillbaka till jobbet och jag åkte hem för jag var förkyld och hade varit febrig. 
Vid 17-tiden kände jag att det vår något som kändes konstigt, det var nästan så att jag kunde känna livmodertappen öppna sig och jag försökte trycka undan min oro. Efter en halvtimme var jag tvungen att gå på toaletten och där var den igen. Störtfloden.
Det är fan inte sant!! Fick jag precis missfall igen!??

Med gråten i halsen ropade jag på min sambo och vi bestämde oss för att åka till gynakuten då jag blödde mycket och med stora klumpar.
Vid 18-tiden var vi framme på sjukhuset och skrev in oss sen var det bara att vänta... På natten vid 03:30 fick vi ÄNTLIGEN träffa läkaren där det konstaterades att min livmoder åter igen var tom. Det lilla hjärtat som tickade på förmiddagen hade gett upp och orkade inte slå mer.

Tankarna snurrar i huvudet och jag undrar vad vi har gjort för fel för att behöva bli straffad på detta sätt. Drömmen om att få bilda en familj och skapa ett nytt liv tillsammans driver längre och längre bort hela tiden och just nu kan jag inte se slutmålet alls. 
Jag vet inte ens om jag har kraft att orka fokusera på slutmålet längre...
 
Jag har inte kunnat sova ordentligt sen missfallet och energin är så låg så att det är skrämmande. Snart har vi ingen ork kvar till att kämpa och det känns som att det börjar bli dags att ge upp. 

På fredag ska vi på ultraljud på IVF-kliniken för att kolla så alla rester har kommit ut och tills dess ska vi samla på oss lite energi för att orka kriga oss till en missfallsutredning. Egentligen hade vi rätt till en sån redan i december då det var vårt tredje missfall men då tyckte dom inte att det behövdes för "oftast visar det ändå ingenting". Men nånting är ju fel och vi kommer inte sätta in några fler embryon förrän vi har fått en utredning, och vi kan ju tillhöra den sidan där det visar något som är fel.

Efter det har vi bestämt oss för att ta en lång och välbehövlig paus från allt kaos och fokusera på livet och varandra.

Elden brinner snart ut