MENY
Deras son är ett helt fantastiskt barn och vi känner sån glädje och kärlek över att få ha honom i vår närhet (och många andra barn såklart) när vi själva inte får ha en liten regnbåge i vårt liv.
Även fast glädjen var stor på kalaset så finns alltid den där andra känslan som hugger i mitt hjärta.
Vi kommer aldrig att få ställa i ordning ett sånt fint kalas till Axel, vi kommer aldrig att få ge honom allt och lite till.
Sen kommer alltid dom stora frågorna och snurrar i mitt huvud, kommer vi någonsin att få hålla i ett eget barnkalas eller kommer det vara jag och min sambo, ensamma och barnlösa livet ut? Kommer vi i såna fall att någonsin vänja oss och kunna leva ett roligt och rikt liv eller kommer det alltid att fattas en pusselbit som tär på oss så mycket att våran kärlek och vänskap inte längre räcker till?
Åh vad jag längtar!
Jag längtar efter en regnbåge så mycket att det känns som att hela jag ska spricka. Det måste bara gå, någonstans i universum måste det vara meningen att det ska bli så.
Imorgon är det sista dagen som jag ska ta en provera-tablett och under veckan kommer jag att få min mens, sen är vi inne i cirkusen igen.
Vi hoppas så mycket på våra tre små embryon i frysen! Heja er!
Du och jag Alfred.
Ja, du och jag Emil. ❤
0