resan till regnbågen

Jag har mått oförskämt bra på sistonde, att träna och äta bättre hjälper verkligen och snart har jag gått ner 7 kilo! Det är helt fantastiskt, heja mig! 

 

Men... de sista veckorna har det haglat gravidbesked, stora magar och nyfödda bebisar. De är verkligen överallt och tränger igenom mitt starka skydd som jag har kämpat för att bygga upp. 

Känslorna och psyket har halkat tillbaka ett stort steg och det är nu som jag brukar tröstäta, det är nu jag får min belöning för att jag inte får vår efterlängtade regnbåge.

Allt sätts på prov, jag måste kämpa emot alla mina instinkter och försöka sysselsätta mig med annat men hur ska jag göra det när tankarna snurrar som aldrig förr?

 

Det är svårt att försöka hitta ord som förklarar hur det är jag känner. Det gör ont, det gör verkligen fysiskt ont i hjärtat, magen, bröstkorgen, hela jävla kroppen gör ont. Jag känner mig otroligt utanför och ensam och snart är vi i princip de enda i vår umgängeskrets som inte har barn.

Vi har t.o.m. köpt hem en barnmatstol, bestick, tallrikar m.m. för oftast när någon kommer hit och hälsar på så är det ett barn med och vi vill underlätta för dem. Men vem underlättar för oss?

 

När jag är i behov av att prata så finns ofta inte tiden för fokuset är på barnen, jag förstår det, barn tar upp mycket tid och behöver uppmärksammas och tas hand om.

 

Jag har lagt mitt (vad det känns som) sista hopp i den här droppbehandligen som vi ska göra i samband men nästa insättning. Men tiden tills IVF-cirkusen drar igång igen skjuts upp varje vecka pga. att vår nya klinik inte har fått klart allt med landstinget så vi kan inte göra kromosomanalysen än och remissen för hysteroskopin kan inte skickas in heller, och vi vill verkligen göra båda dessa innan vi gör en till insättning för att inte "slösa" fler ägg om det skulle vara så att något fel upptäcks. 

 

 

Jag fick låna en ängel
Som spred sitt ljus i mitt liv i varje andetag
Du togs bort från mig alldeles för tidigt
Jag fick låna en ängel för en stund ❤