resan till regnbågen

Dag 26
Förra veckan började jag jobba extra på mitt jobb och det gick oväntat bra. Jag känner dock att jag blir stressad extremt lätt men jag får försöka att påminna mig själv om att ta det lugnt. 
Det är mycket nytt att komma ihåg och jag märker att min hjärna inte hänger med som den brukade. 

Idag är jag på cykeldag 26 och fortfarande ingen ägglossning från de två äggblåsorna. Min monitor har visat "hög" i 14 dagar och aldrig kommit upp i "maximal" vilket gör att jag misstänker att det inte blir nått den här månaden. Även fast vi bestämmer oss för att inte hoppas för mycket så finns ju ändå hoppet där, endast för att verkligheten ska kunna slå ner oss på jorden igen. 

Nu ska vi vänta på att jag får min mens för att då börja med vårt sista finansierade IVF-försök och de avskyvärda sprutorna.
Jag får ångest bara jag tänker på det.

Vi börjar bli lite trött på allt kämpande. I juli var det fyra år sen som vi började försöka vilket innebär att vi är inne på vårt femte år med noll framgång, det enda vi har fått är en jäkla massa sorg.

Jag skrev för nått inlägg sen att jag ska försöka fånga ögonblicken i livet, vilket jag försöker att göra, men vissa dagar är det lättare sagt än gjort. 
Och även om jag fångar ögonblicken så är det inte samma Maria som är där fullt ut. 

Jag önskar att hösten bär något fint med sig så att vi orkar ta oss igenom den mörka vintern ❤