resan till regnbågen

Nu var det längesen jag uppdaterade här på bloggen. 

Tiden jag har varit frånvarande har gått åt till att läka och ta stora beslut som kommer påverka vårt liv enormt. 

 

Sista rundan med IVF gick inte alls bra och jag insåg efter sista återföringen i höstas att jag inte kommer att klara av fler dåliga besked, fler misslyckade återföringar, fler hormoner. Min kropp och själ kommer att gå under totalt. Jag orkade inte känna mig totalt misslyckad längre. 

 

Mitt hjärta kommer förmodligen aldrig att läka helt på grund av vetskapen om att jag aldrig kommer bära mitt egna barn igen. Det är en stor sorg för mig och något jag måste bearbeta och lära mig att leva med. 

Samtidigt är jag så glad för att vi fick Axel. Jag fick känna hans starta sparkar, hans kullebyttor och jag fick vara med om en förlossning (även om den slutade oerhört tragiskt). Det kommer jag vara evigt tacksam för, annars hade nog sorgen och hålet i hjärtat förmodligen varit ännu större. 

 

Nu har vi alltså bestämt oss för att inte göra fler smärtsamma IVF-behandlingar. Istället har vi tagit det stora beslutet att påbörja en surrogatprocess och veckan innan nyårsafton skrev vi på ett avtal med Tammuz Family som ska guida och hjälpa oss genom hela den processen. 

 

Så fort vi hade tagit det beslutet så kändes det som att tusen kilo lyftes från våra axlar. Nu kommer inte ansvaret längre ligga på mig att klara av en graviditet utan det kommer ligga på en (för oss) helt främmande människa. Tänk att det finns så fantastiska personer i den här världen som ställer upp och bär andras barn! Tacksamheten är enorm ❤

 

Vi kommer att göra processen i Kiev, Ukraina, och starten går av i sommar. Det står mycket på nyheterna nu om Ukraina men jag försöker tänka bort det och försöker fokusera på allt det fina som kommer att ske framöver. Tammuz uppdaterar oss kontinuerligt om läget där också så att vi kan slappna av. 

 

För att få starta en surrogatprocess i Ukraina så måste vi vara gifta och nu är vi i princip klara med planeringen av vårt BRÖLLOP! ❤

Det känns helt overkligt att vi ska bli man och hustru efter 10,5 år tillsammans.