Nu är det ganska precis tre månader sen jag skrev ett inlägg här och då hade vi precis fått vårt fjärde missfall i vecka 7+2.
Efter förödelsen som missfallet skapade så kände vi att nu räcker det. Vi behöver ta en lång och välbehövlig paus, försöka bygga upp oss själva och samla kraft för att orka vandra på den här snåriga och svåra vägen som livet har gett oss.
Och det är SÅ SKÖNT! Jag kan äntligen höra mina egna tankar igen, jag kan skratta, jag kan känna glädje, jag kan andas!
Självklart ligger sorgen kvar och gror med sina djupa rötter, men den tar inte över längre. Den låter mig leva. Den låter mig finnas. Den låter mig uppskatta andra saker i mitt liv.
Sen ungefär en månad tillbaka har jag ändrat mina kostvanor och börjat träna (vad hände där egentligen!?) och det går faktiskt riktigt bra. Jag känner att jag äntligen, efter flera års hattande hit och dit, har fått in en bra rutin på maten och hittat en träningsform som passar mig. Vågen visade minus 4,5kg imorse men det är inte så viktigt, det allra viktigaste är hur jag mår och inte vad vågen visar. Jag har fått mer energi, mina knän och min rygg gör inte ont längre och min mage fungerar mycket bättre.
Fan vad stolt jag blir över mig själv! Jag blir stolt att jag i min djupaste sorg och depression kunde ta det här jävlar-anamma-krutet som jag vet att jag har långt inne i mig och vända upp och ner på allting. Jag blir stolt att jag kört mina träningspass fast jag egentligen velat lägga mig i soffan. Jag blir stolt att jag valt bort dom förbannade godsakerna i affären och poppat popcorn hemma istället när suget slår till. Fy fan vad jag är bra!
Gällande IVF och allt vad det innebär så fick vi äntligen göra en missfallsutredning. Provsvaren från den visade att allting såg bra ut. Skönt såklart, men jobbigt också. Vi hade ju önskat att den skulle visat någonting som vi hade kunnat rätta till.
I samma veva kom jag även i kontakt med en privat klinik som tog ett annat sorts prov, men det provsvaret såg också bra ut. Men vad är det som är fel då? Uppenbarligen är jag fertil eftersom jag har blivit gravid sex gånger.
Den privata kliniken erbjuder en droppbehandling som kallas för infusion therapy. Droppet innehåller näringstillskott och ska hjälpa till att balansera och dämpa mitt immunförsvar så att risken för att embryot/fostret stöts bort minskar. Vi har tillsammans med den här kliniken och vår läkare på IVF bestämt att göra behandlingen även fast provsvaren inte visade på något fel. Jag återkommer mer till det här i höst när vi ska börja med IVF igen.
Vår läkare har öppnat en egen klinik och vi känner nu att vi kan få hjälp med så mycket mer när hon själv kan fatta alla besluten. Så i mitten på juni ska både jag och sambon ta ett blodprov för att göra en så kallad kromosomanalys och från det kan vi då se om det är något genetiskt (eller annat) som ställer till det för oss.
Hon vill även att jag ska genomgå en hysteroskopi så nu väntar jag på en kallelse för att göra det. Då går de in med en kamera i livmodern och kollar om det är några fosterrester kvar, om jag har några cystor eller polyper samt tar bort dessa om det finns några. Har jag något av detta därinne så kan det orsaka att jag får missfall och varför jag blöder så mycket som jag gör.
I skrivande stund har jag blödit i 25 dagar..
Nu när jag känner att psyket är lite mer på banan så kommer jag förhoppningsvis orka uppdatera mer om allting men jag lovar inget.
Kram på er! ❤
You gotta have the patience
And believe you're gonna make it
Gotta hold on
I know you're crying on the inside
But you fake it 'til you make it
Gotta hold on
You gotta have the patience
And believe you're gonna make it
Gotta hold on
I know you're tired of surviving
But you gotta keep on trying
Gotta hold on
Nano
4