Det känns stressigt att veta att vi måste komma förbi alla olika hinder och dåliga minnen men jag försöker att tänka bort det för hittills har jag faktiskt inte haft nån blödning i den här graviditeten, vilket känns jätteskönt (knack, knack, knack, ta i trä)!
Det dåliga psyket har också börjat att lugna ner sig lite men det känns ändå som att man fortfarande trippar på tå och väntar på det där missfallet...
Igår ringde jag till mödravårdcentralen för att boka tid för inskrivning och en läkartid. Det kändes jobbigt för jag tänkte hela tiden att jag ändå måste ringa tillbaka och avboka dom här tiderna sen.
Samtidigt så måste jag boka in det tidigt för att kunna få en läkartid tidigt för att därefter få en remiss och kallelse till specialistmödravården till vecka 12-13.
Den 10de mars ska jag iväg på både inskrivning och läkarbesök och det är samma dag som jag går in i vecka 10, det känns så långt bort så ni anar inte.
Tänk om vi kommer så långt som vecka 10?
Sist jag var i vecka 10 var i januari 2018 när jag var gravid med vår son. Det känns som en evighet sen och som en overklighet, som att det aldrig har hänt. Nu verkar det vara helt jävla omöjligt att komma till vecka 10 och det är så frustrerande!!
Kom igen nu lilla embryo(n)! Håll i dig(er) därinne och stanna kvar! ❤
Nu på lördag fyller jag hela 30 år! Min sambo har hållt på att smussla med någonting så vi får se vad det kan tänkas vara.
Jag ser i alla fall fram emot en rolig helg och jag hoppas att jag kan koppla bort allt annat ❤
Jag önskade mig Ben&Jerrys Half baked till frukost på lördag men eftersom jag inte vet vad som ska hända så fuskade jag lite och köpte en idag, det tycker jag att jag förtjänar!
Bästa glassen ❤

Anonym
Underbart, kämpa på
Svar:
Maria Roos
1