Idag gick vi in i vecka 6 (5+0) och jag är livrädd att något ska gå fel nu. Dagarna går så jäkla sakta och jag vill bara hoppa framåt till vecka 8 så att jag får komma på ultraljud hos IVF-kliniken och se det lilla hjärtat ticka och veta att det ligger där och gror. Om oron tar över alldeles för mycket kommer jag nog att ringa en privat gynklinik så att vi får göra ett ultraljud ännu tidigare.
Jag är glad för det lilla livet som växer inom mig men samtidigt så orolig för allt som kan gå fel. Jag är hoppfull och känner att det kommer gå bra denna gång samtidigt som jag känner för att stanna i verkligheten där inget har gått bra tidigare. Alla dessa tankar.
Jag önskar att det fanns en tidsmaskin så att jag hade kunnat spola fram tiden och se att allt går bra ❤

Anonym
Hoppet är det sista som överger oss💓💓💓
Svar:
Maria Roos
1