MENY
Idag är en sån dag när det är svårt att kliva upp ur sängen. Tankarna flyger överallt och ingenstans, jag har sovit dåligt och orken för att ta sig upp finns inte.
Jag tänker på hur många gånger vi har hört tre olika meningar upprepas för oss sen Axel dog och jag tänker på hur det absolut inte spelar någon roll att de meningarna sägs.
"Ni är fortfarande unga"
"Det finns en mening med allt"
"Ni kan ju alltid skaffa fler barn"
Förhoppningsvis kan vi få fler barn men det tar inte bort sorgen och smärtan från det barn vi förlorade. Vår förstfödda som efter flera års kamp togs ifrån oss innan vi ens fick chansen att lära känna honom.
Vi förstår att om ni inte befunnit er i en liknande situation som vår så kommer ni aldrig att veta hur det känns. Vi förstår att ni inte känner den smärta som vi gör. Vi förstår att ni inte alltid orkar lyssna på vårt ältande. Vi förstår att det kanske inte är så kul att vi pratar mycket om Axel och om IVF. Vi förstår att era liv går vidare som vanligt utan oss.
Men förståelsen måste vara ömsesidig och ni måste också stanna upp och försöka förstå oss. Förståelse för att våra liv går vidare men inte på samma sätt som era. Förståelse för att vi lever i en mardröm varje dag och de dagarna jag orkar hitta på något förstör dagarna efter för att mitt psyke blir helt utmattat. Förståelse för den kamp vi går igenom för att klara av dom vardagliga sakerna. Förståelse för att vi kämpar varenda jävla dag med att försöka bli gravida igen.
Jag kommer inte be om ursäkt för att jag ibland ställer in i sista sekund. Jag kommer inte be om ursäkt för att vi inte orkar existera fullt ut varje dag. Jag kommer inte be om ursäkt för att det enda jag pratar om är IVF. Jag kommer aldrig någonsin be om ursäkt för att jag pratar om vår son.
Det spelar ingen roll att vi är unga för jag fungerar inte som jag ska och vi har velat ha barn så länge.
Det spelar ingen roll att det ska finnas en mening med allt för jag ser då ingen jävla mening med att vårt liv ska vara såhär svårt och kämpigt.
Det spelar ingen roll om vi kommer att få flera barn, ingenting kan ge oss Axel tillbaka.
Det här är vårt liv. Gott och blandat med sorg, smärta, glädje, kärlek, saknad.
Efter 2018 vill jag fan ge mig själv och min sambo en stor jävla kram för att vi fortfarande står upp och andas.
0