Vi är bara på ruvardag 3 än så länge och jag är så förväntasfull och nervös inför vad testet kommer att visa att jag bara vill testa mig NU, NU, NU. Tiden går så otroligt sakta denna omgång!
Jag trodde att jag skulle kunna hålla mig sysselsatt med skolan men uppgifterna går så fort att göra så jag har bara behövt sitta 2-3 timmar om dagen med kursen, om ens det. Jag har inga serier att kolla på och det har inte kommit några nya intressanta filmer heller... (vilka problem jag har)
Idag har det dessutom börjat att mola i livmodern och jag tycker det är så jobbigt att inte veta varför. Det kan ju vara vad som helst, att det är ömt sen insättningen, att mensen kan vara på G för tidigt, att ägget fäster (fast jag läst förut att det sker mellan dag 7-10), det kan vara mina hjärnspöken som luras, det kan verkligen vara vad som helst. Tänk om vi kunde spola fram tiden till den 5 februari så att jag slipper tänka alla mina miljoner tankar om vad det kan vara och få reda på vad det är istället.
Igår natt drömde jag att min lillebror hade dött och att vi var och städade ur hans lägenhet. Drömmen var så verklig att jag var ledsen när jag vaknade och kände obehag i hela kroppen, det tog en stund innan jag förstod att det bara var en dröm. Enligt min drömbok så innebär drömmar om döden att man har behovet av att ändra riktning i livet och att en radikal förändring är nödvändig.
Vidare i boken så står det att det finns åtta olika nivåer för den här typen av drömmar, bl a är det "en indikation på att en viss fas har fått sitt nödvändiga slut, det är en övergång till något nytt". Det är den meningen jag fastnar mest på och det beror självklart på mitt hopp om att fasen av att vara ofrivilligt barnlös är över nu.
Det är skönt att det är helg nu iaf för dom brukar gå fort och ikväll ska vi ha middag med våra grannar. Jag har bestämt att vi ska köpa hem plockmat och frossa i chark, oliver, vitlök, ost och annat smått och gott. MUMS!
Jag saknar min ängel otroligt mycket och på söndag är det hela nio (!) månader sen vi fick se dig för första gången. Varje månad den 27de så är det värst för då tänker jag ofta på att om du hade överlevt när du var så liten, hur du hade varit och hur långt du hade kommit med din utveckling.
Du kommer alltid att vara vår förstfödda och tyvärr kommer vi alltid att få sakna dig och undra hur du hade varit om du hade fått levt ditt liv här med oss.
Skin som den sol du är och lys som den stjärna du är ❤

0