MENY
Av någon anledning började min ben göra ont på nått konstigt sätt så jag kunde inte ligga på sidan som jag alltid gör, jag var tvungen att ligga på rygg istället och det tycker jag är jätteobekvämt.
När jag inte kunde somna på grund av benen så började också tankarna att snurra.
Jag längtar så otroligt mycket efter att bli gravid, hela min kropp skriker efter det varje dag och vi vill så gärna få en liten regnbåge.
Men igår kom bara alla negativa tankar och känslor.
Det spelar ändå inte roll om vi blir gravida, det kommer ändå inte gå bra. Varför kämpar vi ens för något som inte kommer ske? Varför utsätter vi oss för allt det här smärtsamma när det inte verkar ligga i vårt öde att det ska hända? Hur kommer det sig att vi drabbats av allt det här? Varför? Varför? Varför?
Jag hoppas och önskar av hela mitt hjärta att jag kommer att få bära på vårt barn och att allt går bra. Jag vill inget hellre här i världen än att få ge min sambo ett barn för han kommer att bli världens bästa pappa!
När jag ser hur han är med sina syskonbarn, min brorson och alla våra vänners barn så hugger det till i mitt hjärta. Han är så otroligt fin med barnen så jag blir alldeles tårögd och känner mig totalt maktlös. Jag vill så gärna kunna ge han allt det där men av nån anledning så vägrar min kropp att fungera som den ska. Jävla skitkropp! Jävla hormoner som inte existerar! Jävla fan för allting!
Och när vi väl blivit gravida så vill min kropp ändå inte behålla graviditeterna på grund av annan jävla skit. Fy fan för all jävla skit!
Jag har ju sagt att jag inte kommer be om ursäkt för nånting men idag ber jag om ursäkt för alla svordomar.
Idag är det bara en sån dag. En sån dag när alla dåliga känslor och minnen kommer tillbaka. En sån dag när jag saknar vår Axel så mycket att det känns som om hela jag kommer att gå sönder i tusen bitar.
Min mammas fina ord skrivna i minnesboken som fanns i sjukhuskyrkan på KS i Solna. ❤
0