Så, här är jag nu, mitt första inlägg.
Mitt namn är Maria och jag bor med min sambo och vår lilla katt utanför Stockholm. Börjar alla lyckliga historier så? Det tror jag, men vägen till det lyckliga slutet är oändligt lång och svår att vandra.
Så länge jag kan minnas så har min stora önskan alltid varit att få bli mamma.
Den 11 september 2011 träffade jag honom, mitt livs kärlek, vid 21-års ålder på en rockbar i centrala Stockholm. Jag har alltid känt att jag har haft sån tur som har fått träffa någon som han, rolig, smart och fruktansvärt snygg. Efter att vi träffats i cirka en månad så vågade jag mig på att säga att jag ville ha barn snart, och han sprang inte, däremot var han inte redo.
Självklart förstod jag att han inte behövde vara redo bara för att jag bestämde mig för att vara det och jag är idag glad att vi väntade då vårt förhållandet var väldigt stormigt de första åren.
Sommaren 2015 bestämde vi oss (äntligen) för att börja försöka, min sambo var mer "händer det så händer det" medans jag var mer taggad än någonsin. Jag hade ju velat skaffa barn sen jag var 15 år (typ) så jag hade väntat länge på att detta skulle hända.
Jag visste att det normalt sett tar upp till 1 år innan man blir gravid, så jag bestämde mig från början att jag skulle försöka mitt bästa med att vara tålmodig trots att jag aldrig i hela mitt liv haft något som helst tålamod med någonting. I samma veva hade vi fått reda på att min sambos syster skulle få barn och i oktober när jag höll hennes bebis i mina armar så tänkte jag att snart, då är det äntligen min tur.
Under hösten 2015 var min mens sen varenda månad och jag blev lika glad varje gång, men glädjen förvandlades snabbt till besvikelse då plusset på stickan aldrig kom. Jul och nyår kom och gick och jag började bli riktigt frustrerad men min sambo tyckte inte att det hade gått så lång tid sen vi började försöka. Det håller jag med om, men med min redan stora längtan så ville jag inte vänta hur länge som helst.
Jag började spendera otaliga pengar på ägglossningstest, Clearblue advanced digital-test, vitaminer och gjorde alla möjliga tips och tricks man skulle göra för att bli gravid. När jag började testa med ägglossningstesterna så gav de aldrig utslag (som mest testade jag cirka 100 dagar i rad!) men aldrig blev det ett litet svagt streck som påvisade att jag hade det minsta lilla LH-hormonet i min kropp.
Det var där och då som jag förstod att det är nått som inte står rätt till med min kropp och det var där och då som vår långa och mest smärtsamma resa skulle börja!

0