resan till regnbågen

Dagen då du föddes och förgyllde vår värld men också dagen du togs ifrån oss och fick vår värld att gå under.

 

 

Efter förlossningen stannade vi kvar på sjukhuset i fyra dagar. Jag hade förlorat så mycket blod under förlossningen så jag behövde få blodtransfusion och järndropp innan det ens var tal om att få åka hem.

Jag ville inte hem heller för det betydde att vi behövde lämna vår vackra Axel alldeles ensam kvar. Hemma stod också barnvagnen och alla grejer vi hade köpt och jag fick panik bara av att tänka tanken på att ens behöva se det.

Men så kom ändå dagen när vi kände oss redo att åka för helt plötsligt ändrades känslan från att inte vilja överge vår son till att känna oss taskiga som drog han fram och tillbaka från kylrummet bara för själviska skäl.

 

När vi väl kom hem var det ganska skönt att få vara ifred och slippa alla människor. Min kusin hjälpte oss att handla den dagen så vi inte behövde tänka på det och så fort vi kom hem så stängde vi dörren till gästrummet där alla bebissaker stod.

 

Det var mycket att ta tag i under veckorna som följde, vi behövde ringa begravningsbyrån, försäkringskassan, Trygghansa och IVF.

Vi hade bestämt oss för att börja direkt efter sommaren med IVF igen, vi hade åtta ägg kvar i frysen. Axel hade fått oss inse hur mycket vi behöver och vill ha ett barn i vårt liv, någon att älska och uppfostra, någon att bygga vår framtid på.

 

I början på juli var jag på återbesök på KS för att få reda på om dom listat ut vad som hade hänt. Jag hade googlat runt en del för att kunna fråga litegrann, bland annat om GBS, grupp B-streptokocker som är en vanlig bakterie många har i tarmen och som kan sprida sig till underlivet och orsaka urinvägsinfektioner och för tidiga födslar. Men de sa att jag inte hade testat positivt för det utan det var en kraftig infektion i moderkakan som hade orsakat det här, de visste inte varför eller hur jag hade fått den infektionen och det var riktigt jobbigt psykiskt att inte exakt veta varför vår lilla son föddes för tidigt. 

 

Vi försökte hitta på roliga saker under sommaren, vi åkte bland annat på en all inclusive-resa till Kreta och umgicks mycket med familj och vänner. Samtidigt var det ett stort moln som hängde över oss, vi var tvungna att begrava vår son. 

Både jag och min sambo ville samma sak vilket var skönt. Vi ville att han skulle kremeras och inte ha någon egen gravplats utan begravas på samma minneslund i Ovanåker där min sambos mamma ligger, när vi gick in på begravningsbyråns hemsida så såg vi en blå glittrig urna som vi båda la märke till samtidigt och bestämde oss för att ta den. Den blåa färgen på urnan kändes så himla passande för Axel, den var han. 

 

Den 28 juli var det dags att ha minnesstund. Vi skulle inte ha något i kyrkan utan familj och vänner kom till minneslunden för att tända ljus och lägga blommor, sedan åkte vi hem till min sambos pappa och åt lunch och fikade. Jag kommer ihåg att det inte kändes så hemskt som jag hade föreställt mig utan det var en otroligt fin dag som vi aldrig kommer att glömma, så mycket kärlek och sorg på samma gång.

 

När BF-datumet kom (26 augusti) kände jag mig ännu tommare, nu skulle han ju varit här med oss. Efter den dagen så kunde jag inte sluta tänka på att Axel skulle varit med oss vart vi än gick. 

Vid den här tiden hade jag börjat jobba igen, men det funkade inte då jag blev helt sönderstressad av allt som hände på jobbet så jag blev sjukskriven igen. 

Jag har i flera år funderat på att läsa ekonomi och redovisning och kände att det kanske passade bra in i mitt liv just nu. Jag kom in på en distansutbildning och kan nu vara hemma och inte behöva känna mig stressad de dagar jag mår som sämst utan kan ta allt i min takt och på den nivån jag orkar.  

 

Att försöka gå vidare efter att förlorat vår son har hittills varit en lång och snårig väg och än är den inte över. Vi har inte gått igenom alla "första" delar än, den jag fruktar allra mest är årsdagen. 

Jag önskar att det fanns en manual om hur man går vidare efter att ha förlorat det finaste man någonsin haft.